Anders kände sig upprymd, men även lite skrämd av
äventyret han var på väg att ge sig in i. När han kommit
fram till Ali, såg han upp mot honom och gjorde sitt
bästa för att inte avslöja sin nervositet.

- Hej, det är jag som är Anders. Jag skall visst få åka
med dig till de Grusiga Bergen. Han tittade frågande
på honom, men var är Roffe.....skulle inte han vara
här också. Han vred sitt huvud utan att se skymten
av honom.

- Salam, salam, Anders! Loffe inga följa me, han vala
micke jobba me lesa till Lointana. Vi åka ja.....bäst stata
baka däla stola hus. Inga bla visa flyga matta....folk gapa
sklika vi vala UFO...inte bla.

De tog sig bakom den stora byggnaden som var samhällets
nybyggda simhall. Ali granskade omgivningen.... tomt...
inga människor syntes till. Han rullade ut mattan, satte
sig med benen i kors, pekade åt Anders att sätta sig bakom
honom. När allt var klart för start hördes ett irriterat
tutande.

- TUT, TUT, TUT! En stor Volvo kombi spärrade plötsligt
vägen framför dem.
- Galningar, ska ni spärra nedfarten till garaget. Flytta på
er genast.
Anders tittade fram bakom Ali.
- Anders ...är det du som sitter där? Anders fick nästan
skrämselhicka. Det var hans klasslärare från 1:an som
skrek åt dem. Ali höjde sina händer.

- Lugna sik mina helle, vi flyga häla flån på momango

- Flyga, ha, ha, ha, jo jag tackar jag. Har ni mist för-
ståndet......

- Salam si
Salam så
fläng en sväng
flyg upp i det blå

Alis röst manade till handling. Mattan ruskade till,
lyfte och flög nästan på den ilskne klasslärarens ut-
sträckta huvud. Nu blev det i stället han som höll på
att mista förståndet. Han gapade mållöst, tog av sig
glasögonen, gnuggade ögonen och vände sig till sin
son.

- Såg du, såg du...Bengt? De flög iväg på en matta.
Bengt iddes inte ens titta upp. Han var fullt sysselsatt
med dataspelet på sin I-Pod.

- Hmmm...vadå flyga....va pratar du om.
Som att tala med en vägg, tänkte pappan och styrde
ner bilen mot garaget. Jag har väl inte blivit tokig....
drömmer jag....mitt på dagen....med öppna ögon.....
var det verkligen Anders.

Mattan fick upp farten, samhället försvann bakom
deras ryggar. När de närmade sig en bergknalle vred
Ali huvudet mot Anders.
- Nu vi oss böja flam, kvisthål vala tlångt å litet. Göla
som mik, allt gål bla. Ali böjde sig fram över mattan,
Anders gjorde likadant.

PLUPP!

De slank igenom Kvisthålets lite sega hinna, in i den
parallella världen, där invånarna ivrigt väntade på dem.
När de närmade sig de Grusiga Bergen för att landa var
hela marken täckt av tillströmmade nyfikna varelser
av den Knotiga Skogen. Ali fick leta men kunde inte hitta
någon lämplig landningsplats. Plötsligt hördes Roffes
ljudliga stämma.

- Flytta på er, lämna plats åt Ali så han kan landa med
mattan. Hans befallning fick genast verkan, en öppen
plats blev snabbt tillgänglig för landning. De tog mark
och klev av mattan. Runt omkring dem samlades mängder
av udda varelser.
Där var Halva Henry och hans granne Bruno björn, Fjäder-
bensugglan, Bröderna Bäver, Leo Lokatt, Älvor, Troll,
Räven Ragge, gamarna Fräne, Sunkan, å Lill-Fisen,
Älgen Egon, häxan Kvast-Hilda, Gubben Gluffa, och Krille
Kråka...som var lite mallig över att han kanske skulle få ersätta
Skatan...om det krisade till sig+ många, många andra.

De tittade alla nyfiket och förväntansfullt på Anders.
Ryktet hade spridit sig som en löpeld i Knotiga Skogen.
Ett människobarn skulle rädda dem från ondskans makter.
Det syntes leenden, tvivlande miner, glimtar av hopp, och
stor förvåning över att någon så liten och obetydlig skulle
kunna vara ondskans överman.
Gnylt som insåg läget, trängde sig fram genom vimlet runt
Anders.

- Ni skall veta, att på de till synes obetydliga och små vilar
framtidens utveckling och storslagenhet.

Det blev alldeles tyst....sedan hördes bifall, hurra-rop och
handklappningar.
- Bra sagt Gnytte! Roffe nickade instämmande. En så´n
luring, va fick han det där ifrån. Ibland blixtrar det till
under kålblasten på honom.

Till slut samlade Roffe medlemmarna av expeditionen
för att ge instruktioner. Häxan skulle spana och reka hos
häxorna vid den Surmulna Sjön. Gambi Gam och Ernie
Örn fick uppdraget att spionera lite i Vattnadal och söka
rätt på Morgana. Triaden med Roffe, Gnylt, Anders+
Staren skulle börja sin vandring genom Viskande Dalen
för att sammanstråla med häxan vid den Surmulna Sjön.
Hände det något oroande tog de kontakt med varandra,
med hjälp av de flygkunniga medlemmarna....Staren,
Gambi, Ernie och Huga-häxan.

- Då kör vi igång! Roffe häktade på sig ryggsäcken, Gnylt
och Anders fick snabbt upp sina egna säckar. Staren satte
då igång att kvittra en liten vers.

Ut vi vandra
vitt och brett
med kämpar anda
till trakter vi inte sett
ondskan skall vi slå
både gul och blå
hej hå, hej hå.

Innan de gav sig iväg vände sig Roffe mot de utvalda
medlemmarna av expeditionen.

- Mina vänner, ni skall veta att om en dörr stänger och
spärrar vägen för vår resa, så öppnar en annan dörr med
nya möjligheter.Tänk på det, vi får inte ge upp. Gnylt och
Anders nickade instämmande, även Staren, Gambi, Ernie
och Huga-häxan gav sitt bifall.
Såååå, äntligen stegade de sig iväg, genom den brokiga
folkmassan som skingrade sig inför dem. Upp i luften
svingade sig de tre spanarna med katten Kulan ivrigt
jamande i kaffekannan. Triaden lämnade de Grusiga
Bergen och tog in på stigen som ledde mot den Viskande
Dalen. Äventyret tog nu sin första början.









Fortsättning följer i del 13