Jag såg skriket rotera
i hans stela pupiller
De magra fingrarnas
rastlösa hjälplöshet
Jag såg också Människan

Villkorslöst ville jag
ge honom min kärlek
Kärleken
till den vissnande blomman
som med längtan sträcker sina
skrumpnande blad mot himlen
Kärlek till vinden som kysser
den ensammes läppar

Villkorslöst ville jag ge honom
LIV

Jag såg honom gå
och kände mina kinder
sjunka in mot tänderna
Mina höftkammar
skava mot huden
Jag stannade som ett
katatoniskt benrangel
och log
Han hade tagit ALLT
Ändå var jag lycklig

I morgon
skulle nytt kött omfamna
mina nakna benknotor