Förvrängd blir synen
som halkar in på
gamla domäner
Slår de alltför negativa
klorna i axeln
Håller sig fast som om
sista stund var kommen
Hör orden mässa
eoner bort
Backar en smula
säger :
-Sjas,försvinn
När papegojans
krampaktiga tag
äntligen släpper greppet
och tunna rännilar
som ådror slingrar
sig neråt
utefter armen och
droppar finstilta röda
stänk över parketten
Ilar sedan iväg med
ekon av steg fastfrusna i
örats klangbotten