Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Till Linn.


Vem ska berätta vår historia?

Min älskade:

Vem kommer att måla våra blåmärken i rosa färger och berätta om hur vi brottades vid Sverigefinska skolan?

Du stukade foten och jag dök ned i asfalten med huvudet före

Jag var den hopplöse romantikern som varit kär i dig i ett tidigare liv och du var min vilda Julia med Värmland i håret

Första gången vi pratade var du förkyld och låg på gräset. Fick dig att rodna bland barnvagnar och fågelkvitter

Ofta har jag undrat vad du såg i denna man. Förtalad och omgiven av åklagare och gamar, men starkast i världen bara av att se dig sitta intill mig

Ville flytta in i dig långt innan vi flyttade ihop. Ditt blod och saliv var vinet jag ville dricka upp till sista droppen

Minns du skogen vid Eriksberg? Myggorna dansade på min rygg, för varje gång jag trängde djupare in i dig

...Aldrig hade jag anat att ljuset hade vingar, tills jag speglade mig i dina tårar!

Undrar om de sjönk ned i mossen för att växa upp till bonsaiträd på andra sidan jordklotet?

Minns du takterrassen och flaskan vodka vi en gång tömde? Vi var undantaget i lustgården som gud glömde

Du skrattade och räknade upp till tre stjärnfall - jag såg våra gnistor växa till en storm i New York. Skönheten och Odjuret var inte längre en saga. Fullmånen var vår prästinna

Just nu känns livet som en uppgjord boxningsmatch. Jag vänder mig om och ringen är tom. Prinsen utan slott saknar någon som gungar honom och filmar, när han bubblar över av glädje

Vem ska berätta historien om en ung tjej som bara ville få vara? Hon ville bara få vara!

Vem ska sjunga om en liten ensamvarg i Moskvas regniga förorter? Alltid en mot tio, alltid en mot tio!

Jag är så trött mami... Sorgen sköljer över mig varje natt vid fyra - då minns jag alla löften jag brutit om att skydda dig mot allt ont och ta dig jorden runt

Den sista bron sägs vara bränd. Många menar att alla sagor har ett slut och att jag satte punkt för min egen

Ändå drömmer jag varje morgon att du står utanför och dörrklockan ringer. Du ler med dina svarta oliver till ögon och rynkar på näsan som en liten mus

“Papi, skynda nu, gör dig klar. Dit vi ska behövs inga pass, annat än elden och evigheten inuti våra hjärtan…"

Min älskade:

Nu kan vi sluta fly. Du hade rätt, vi har aldrig varit lyckligare än när du dansade under regnet, otämjd och fri

Våren och sommaren tillhör oss!




Fri vers (Fri form) av Rafael X
Läst 272 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-04-13 14:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Rafael X
Rafael X