En gång lånade far ut
Selma Lagerlöfs bok:
"Nils Holgerssons underbara resa"
Han lånade ut boken till någon som
han kände väl, det var bara det att han
inte kom ihåg vem denna någon var.
Far fick aldrig boken tillbaka.
Det var far mycket ledsen över.
Jag tror att han tittade över varenda
bokhylla hos alla han kom hem till,
under hela ditt liv, så länge han var
frisk iallafall.
Han frågade, nästan alla minst en gång:
"Det var inte du som lånade Nils Holgersson av mig?" "Nä, det var inte jag", blev alltid svaret, ibland lite aggresivt: ("jag hade minsann lämnat tillbaka den ifall det var jag som lånat den.")
Han kunde såklart köpt sig en ny bok, men det var ju just DET exemplaret av boken han ville ha.

Jag undrade också vem det var som lånat fars bok och som aldrig lämnat den tillbaka
.
Än idag händer det att jag sneglar på folks bokhyllor, när jag kommer hem till någon som jag inte varit hos förut.
Om det står en "Nils Holgersson", lyfter jag ut den och ser om det står fars namn i den, skrivet sådär med ett fint, lite sirligt F i början och efternamnet lite avsmalnande och uppåtsträvande i slutet...

En dag kanske jag hittar den, på en loppis eller på ett antikvariat...