I ett gränsland
Nyisens hinna var tunn och skör,
andetagen fyllda av gryningsluft.
Det styva gräset sprakade i rimfrostdräkt
medan stjärnornas värld dekorerade himlavalvet.
I väster speglade sig månen i det frusna vattnet.
Månstrålar belyste en pälsbeklädd varelse,
vars nos vändes längtansfullt mot månens intensiva ljus.
Silhuetten på fyra ben tycktes äska tystnad.
Den omkringliggande naturen höll andan.
Sången började i en låg trevande ton
för att snart öka i såväl tonhöjd som styrka.
Iskylan skar genom ben och märg.
Samtidigt spreds en förunderlig värme i det åsyna vittnets huttrande lekamen.
Sången från andra sidan viken tonade ut
i en tid som hade stannat för en stund.
Endast nyisen låg nu i månskenets väg.
Tillbaka i den slumrande värmen inomhus
i det halvvakna tillståndet i gränslandet mellan dröm och verklighet
dök den fyrbente sångaren åter upp.
Som ett avlägset minne hördes sången på nytt från andra sidan,
gryningens aria,
framförd av månskensvargen.