Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Maj-Lis gav i texten JAG BACKAR BANDET mig impulsen att skriva om "Poeten", som var lärare i modersmålet från andra till sista klassen i Goda Viljans skola (i den andan fostrades vi elever).


Att musiken 21 - om "Poeten" som var poet (rättat numret)

Det var först i skriftskoleåldern, när livets storm började blåsa, som jag upptäckte att vår älskade svensklärare med den härliga jättekalufsen, det hjärtliga breda leendet och den levande blicken i bägge ögonen - det ena blått, det andra brunt - faktiskt inte bara kallades Poeten utan också var det. För mig har "poet" därför alltid kommit att betyda Människa, för det var just det han var. Mänsklig i klassdisciplinen - när han högläste för oss fick vi sitta och rita eller färglägga i våra handskrivna häften i andra ämnen. Konsekvent. Läsa engelska läxan eller räkna mattetal var helförbjudet och respekterades av oss. 

Mina vänner i andra skolor läste på, så att säga. Fin litteratur, skräplitteraturen var bara för obildade. Poeten var mer realistisk, gav oss inte näsor i vädret utan sade Läs! Läs! Kalle Anka, Fickjournalen, Fantomen, Odysseus, Mästerdetektiven Blomkvist, Bellman, Tjechov,  vad som helst! Läs!!! Huvudsaken är att ni får en obetvinglig lust att läsa, att ni får en vana som håller hela livet. För litteratur är viktigt, och ni kommer att behöva läsa mycket annat som vuxna. Tids nog ändrar ni smak, vidgar intresset! 

Han gjorde vad han kunde, Poeten. Satte sig på katedern med korslagda ben och högläste Bertil Malmbergs Åke och hans värld. Och en vacker dag Tove Janssons nyutkomna bilderbok Vem ska trösta knyttet? Hans uppsatsrubriker hade ofta en morotsfunktion. Ett exempel må vara "Jag längtar marken, jag längtar hedarna där barn jag lekt" som väckte intresset att läsa och ta reda på något om  Verner von Heidenstam.

Poeten var alltså en boren pedagog och utstrålade ett välgörande vänligt lugn som jag tror är sällsynt i dagens resultatdrivna skola. På abiturienternas sista skoldag höll han morgonandakten i form av en dikt han hade skrivit till dem. Och delade ut en handskriven personlig dikt till varenda en av dem.  Han var ju den av lärarna som visste mest om oss, genom vad och hur vi skrev i våra uppsatser.

Och musiken? Var blev den?

Då livet började mer än sommarfläkta i tonåren upptäckte jag att Poeten inte bara skrivit två diktböcker (Tall i storm; Stig fram vårt land), utan också skrivit två psalmer. Den ena sjöngs ibland vid morgonandakten i skolan. Lite väl gammalmodig, tyckte jag, med tonvikt på gammal också för att den var skriven året då tonårsgamla jag föddes. Melodin har bly i fötterna, minns jag att jag tänkte. Sedan fick jag på omvägar höra att han skrivit psalmen då en av hans vänner hade stupat i kriget. Melodin och texten fick konturer och innebörd. Ut ur mörkret, UPP till ljuset, som om författaren kastats i en brunn och nu försökte arbeta sig upp ur den.

De orden, den inställning de speglar kom att prägla mig. Att någon kunde vara så förtvivlad och sedan bli som vår härliga Poeten, blev ett föredöme som ger styrka än idag.

Å ena sidan minns jag mannen med det yviga håret, den vinröda scarfen kring halsen, den fladdrande vita näsduken i fickan. Mannen som inför våra häpna ögon nappade hulahularingen av någon och fick danssnurr på den. Människan som lärde oss att ord är oss givna som uttryck för tankar och känslor. Att det gäller att välja sina ord, hantera egna och andras varsamt, för att de har och bär ett budskap. Om man vill förstå dem.

Ut ur mörkret, upp till ljuset - ord som jag i svåra stunder tvivlat på, men ändå alltid burit med mig. Orden bundna till en melodi som komponerats över tvåhundra år tidigare.  Här nedan är de tillsammans. Sjungbara, tröstande ord:

ty jag vet att natten bara
bådar morgon som skall gry...

Jag överlämnar dem med varm hand till mina benägna läsare - Läs, sjung, spela och tag tröst av dem! 

P.S. Fotot togs häromdagen på ett körläger, där jag till min förvåning fann Poetens porträtt hängande bland övriga koryféer i salen. Ett kärt återseende som måste förevigas... D.S.

 

401      Ut ur mörkret upp till ljuset

Johann Balthasar König 1738


 

 
1.
Ut ur mörkret, upp till ljuset,
bort från sorg till glädje stor
mig du kallar, som i suset,
du som ock i stormen bor.
Endast dina starka armar
lyfter upp min själ ur nöd.
Över mig du dig förbarmar,
Herre över liv och död.

2.
Sorger hade jag väl flera,
men din famn i nöd jag hann.
Nu min själ ej sörjer mera,
sen jag dig i mörkret fann.
Mörkret är ej mörkt, ej nöden
längre kan besegra mig,
när jag ser blott dig i döden
och i livet endast dig.

3.
Pröva mig, och jag skall prisa
nåden och välsignelsen,
och din kärleks höga visa
sjunger jag i skymningen, 
ty jag vet att natten bara
bådar morgon som skall gry
och att solens strålar klara
en gång bryter mörknad sky.
4.
Som en blind din hand jag fattar
när min väg jag ej kan se,
vandrar lugn och övernattar
där du vill mig trygghet ge,
ty jag vet, när morgon bräcker,
skall din mening jag förstå,
fastän mörker vägen täcker
och jag nu som blind får gå.

5.
Mörkret, sorgen, synden, döden
fruktar jag med dig ej mer,
ty jag vet att mig i nöden
som en far sitt barn du ser:
Ordet har jag, dina händer
räcker mig din käpp och stav,
och min morgonsol du tänder,
du som mina sorger gav.
 

Kaj Lindgren 1942




Prosa av Minkki VIP
Läst 88 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2019-04-14 14:03



Bookmark and Share


  Kozo VIP
En fin text och en fin bild på dig.
2019-04-16

  Ninananonia VIP
Fin läsning...
2019-04-15

  TrollTörnTrappan VIP
Fantastiskt porträtterar du denna mänskliga magister!! Från "detaljer" som vardera ögats kulör, till musikaliskt exempel på hans livsåskådning... Och däremellan kommer Knyttet! Ja, att grundlägga sin läsvana lär väga tyngre än vilka volymer man läser just nu.
2019-04-15

  Otippat VIP
Vacker
2019-04-14

  Poeten Salvador VIP
Jag "hör" dig prata rikssvenska, men du pratar väl finlandssvenska?
2019-04-14

  Eva Langrath VIP
Tack för en fin text
2019-04-14
  > Nästa text
< Föregående

Minkki
Minkki VIP