Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rädslan att möta dig

Jag bär på en rädsla mest kring sommaren. Jag är rädd att jag är ute samma dag som du..jag är rädd att vi sökt till samma skola. Jag är rädd att du får reda på något du ogillar och skadar mig. En rädsla som är väl förstådd. Jag är rädd för dig, för vad du gjort för vad du kommer göra. Mardrömmar om att du en gång blir så pass arg att du faktiskt söker upp mig och gör mig illa. Du har ärrat mig för livet och enda sedan jag såg dig så har jag liksom rest tillbaka till den tiden. STOPP, du får absolut inte röra min kropp! Det var som om jag var en docka en skyltdocka som man kunde röra hur man ville. Jag är ingen docka jag är en människa och jag känner mig dum för varje dag som går. Jag tänker alltid är det något med byxorna som jag hade då? Jag var ej snygg ju så det måste varit byxorna, tills jag träffade på andra som också varit med om samma sak. Det är inget med byxorna? Det är något med de. Det är svårt att tänka så det är så svårt men allt jag vet är att jag aldrig vill se dig mer titta i mina ögon eller le ett hånfullt leende. Jag förlåter en person och det är mig själv.




Övriga genrer av nollnollan87
Läst 41 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-04-15 09:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

nollnollan87