Psykhusvistelse nr2. Dag 4.
Då var man tillbaka på det så kallade dårhuset, jag tycker då inte att det är mer dårar här än på hemmaplan.
Det är mer dårar ute i friheten som egentligen borde vara här, dom vet inte om det än bara.
Jag anpassar mig ganska bra i miljön och har en rumskamrat som uttryckte förut att hon nästan älskar mig, hon kallar mig sin älskling och ger mig råd om allt.
Hon har för många år sen flytt genom krig med två småbarn på sina axlar varav den ena var svårt sjuk, sett saker ingen ska behöva se och allt där emellan.
Denna kvinna har gått igenom så jävla mycket, en av de starkaste kvinnorna jag mött.
Jag är så glad att det var just henne jag mötte här, allt hon säger prickar rätt.

S.Turesson