nyligen hemkommen från bl a vattenpolon till Abbamusik

magistern drillar oss tvåtåiga gäss med stor energi. undrar om han äter ginseng eller något annat stärkande, vi har ofta svårt att hänga med

gnolande frustande skvätter vi pärlor omkring oss. vi är en skara toviga russ som skvalpar runt till musik. ibland ser jag åskådare bakom glaset, som vetter mot korridoren. har själv passerat förbi och undrat över de glada minerna, men numera förstår jag. det är ju så vi måste veta för att verkligen förstå. dessutom fysisk träning genererar glädje och vi blir starkare och gruppgemenskapen är god

märkligt ändå hur kan deras sång ge så mycket. rösterna tillsammans med den medryckande musiken hjälper oss, så vi inte blir avskräckta av tamburmajoren framme vid katedern; insett kunskaperna han ger oss behöver vi för att växa starkare och bli ännu bättre..litet motgångar lär vi oss av. herr gnällspik stänger jag in i garderoben, alla protester om träningsvärk och annat gnäll om håret ständiga hårinpackningar och hudkräm och tvättmaskinen muttrar i skägget, väntar mig ett krav om semester snart. mängden klor i bassängen är inte stor, men fullt tillräcklig

en uppkorkad flaska soda mot det höga taket blandas med solljuset över det turkosblåa vattnet, bakom den glasade väggen droppar hängpilen sitt gula regn i tårkanalen och de silverstammade bokträden börjar få en skir skrud som väller över alla grenar. högt nära trädtoppen ser vi dom, skatorna bygger loftgång till bostaden

efteråt utbryter ett livligt tjatter i duscharna och i omklädningsrummet. vi är en flock glada skator, som byter språk

delade bänk med Irene i omklädningsrummet. hon berättade att en tjuv nyligen tagit sig in via bakdörren. oj, sa jag så otäckt, blev något stulet? hon svarade att allt av värde hade försvunnit. det värdefullaste var det som betydde mest och det var oersättligt. hon hade låst som vanligt, men det var inte tillräckligt

vi kom fram till att om samhället vore mera tolerant och brydde sig skulle varje kugge i maskineriet behövas och ingen skulle behöva göra inbrott för att få sitt levebröd. vi behöver ett samhälle som bryr sig varje individ, så de får blomma
känna glädje de även kan. vi behöver myndigheter som samarbetar, så ingen faller mellan stolarna

Vi behöver politiker som tar ansvar för helheten, som inte leker i sandlådan