Så fälldes hinden genom språnget
Så syntes takten stanna av
Som hennes spår blev ett förgånget
I slöjan av ett andetag

Då ville värmen möta jorden
Befrukta frosten sänkt i stål
Då följde flykten över horden
Sekunderna från mål

Och skulle dimman inte lättat
Och hade vinden inte vänt
Och hade knoppar kunnat mätta
I ett grönskans sakrament

Låg ändå lugnet över gläntan
Sågs ännu gropen finnas kvar
En reverens för driv och väntan
Ett perspektiv på liv som var