Jag ser en sparv.
Den är lik mig.
vi tittar på varandra
och står kvar som fastvuxna.
Som om vi förstår varandra,
förstår den trasiga faunan,
dom försurade haven.
Allt avfall
på din grå kavaj
du bär på dina fallna vingar.
Och fasaden runtom oss
står kvar bredvid oss
som om den också förstår.