Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förlåt



jag drog ut dig till stocken för åskådare
att se och betrakta dig
att se vad som tog dig
och det du kämpade med
jag öppnade scenen till det som var vårt
det allra vackraste och heligaste
jag hade velat säga förlåt

Jag kramar din stickade tröja och
lägger hakan mot din rygg
det här som skulle bli en solig dag blev en sån regnig
där den tidiga morgondimman hänger kvar

Segheten och tröttheten känns i kroppen

En sån där dag där man i tanken springer över gröna ängar
men i verkligheten bara står och hänger

Du säger ingenting
inte jag heller vi gör ju sällan det i ord
som ett tyst tal mellan varandra
nånting från djurens evolution

Jag känner din kofta i sidorna kramar den mellan mina fingrar
drar mina armar runt dig
lägger kinden mot din rygg
sluter mina ögon och drar in den friska luften genom näsan
håller den kvar en stund
någonstans där nere i sjön slår en fisk i vassen




Fri vers av Ökvinnan
Läst 38 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-04-16 09:22



Bookmark and Share


  Mats Edin VIP
Vackra strofer
2019-04-16
  > Nästa text
< Föregående

Ökvinnan