Jag har min roll.
Jag har mina roller.
Jag har ett nästintill oändligt antal roller.

Det ingår.
Det ingår i detta med att vara jag.

Jag byter oftast lätt och geschwint;
stundvis närvarande vän,
sökande ibland stödjande dotter,
trygg officiant,
lyhörd föreläsare,
stabil kollega,
våt fläck hos terapeuten,
sovande busspendlare,
matlagande gourmand,
njutningslysten älskarinna,
rovgirigt kulturkonsumerande kulturtant,
drivande mötesdeltagare,
desorienterad ordförande,
städoförmögen ensamboende,
underhållsslarvig husägare,
disträ medarbetare,
glömsk släkting,
trött medmänniska,
uppgiven teknikkonsument...

Rollerna är många och långt fler.
Jag ömsar skinn.
Byter roll.
Byter roller.
Jagar vidare.
Kliver ur den ena för att kliva in i en annan som snart lämnas för en tredje.
Oftast utan svårighet.
Utan tanke.
Utan baktanke.

Ibland beräknat.
Efterlängtat.
Motvilligt.
Tvångsmässigt.

Får huvudvärk.

Ja,
livet,
detta ljuvligt jobbigt sköna sammelsurium...