Espingar. Mitt hjärta omringat av espingar. Flamingon flyr. Så även min själ. Men skalet av min förklädnad som smekande händer på upptäcktsfärd över min hud. Skadeglad du hånler åt min förstelnad. Du av istappens tårar smälter. Osmaklig nonchalans du valkyria tar dig fram i livet. Arrogant och högfärdig ditt sanna jag ett eko av din självupptagenhet som aldrig tystnar. Men när strålkastarna inte längre riktas mot dig. Vem är du då? Kommer du känna samma flyktbeteende som jag, när espingar omfamnar ditt hjärta. Kanske, men troligtvis inte.