Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Balladen om April och September

Långt borta, i djupet av havet som tiden glömde, där himlen tar slut och dinosaurier en gång drömde, vilar en fager jungfru och en mager sjöman

Hans namn är September och hennes April. En oväntad pil hade förenat deras öde. Hon räddade honom när han låg i spillrorna av maj och förblödde

Förälskade i varandra, enligt vissa i synd och ofta i motvind, innan solen påbörjade sin första resa västerut och ljuset lärde sig att simma i land

Nu har kriget äntligen tystnat och kanonernas dån vissnat. Inuti jungfruns mage leker ett par vita duvor och en fräknig pojke med nästa vår i sitt mörka hår

Snart rinner livets begynnelse nedför hennes mjuka lår...

September lägger sig närmare April, nästan så nära intill att deras andetag smakar av gryning och fred i sked

Skakar av sig sand, samt själens blodröda brand, för att viska i hennes öra, så även framtiden kan höra:

“En dag kommer du att förstå - i ett annat liv, eller om hundra år, när fler kontinenter än vågor skiljer oss åt

“Att vår kärlek var precis lika poetisk och bultande episk som sommarnatten då jag fann dig vid klipporna i Fredhäll

“Du har mitt hjärta i din hand. Krama hårdare tills det börjar växa en skog av apelsinträd ur det

“För om jag är Adam och du Eva, så väljer jag hellre att Du är den som tar mitt sista revben för att kunna överleva.”




Fri vers (Fri form) av Rafael X VIP
Läst 33 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-04-18 13:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Rafael X
Rafael X VIP