Hemliga barn
du dansar dina egna danser
tecknar ett eget språk
mot tillvarons uppspända tältduk.

Jag bär dig
i djupet av mig själv
lyssnar till dina knackningars morsekod
ett dunkelt budskap.

Vi lyssnar till samma puls
samma avlägsna trummor långt borta i skogen.
Samma stråle sol kryper över oss
gör oss trötta och nöjda
men den stora gåtan - vem du är -
vet bara du själv.

När du rör dig
buffar mot mina väggar
öppnas mitt bröst
fylls hela världen av kärlek.

Din pappas varma händer
försöker greppa vem du är.
Du vecklas ut som en blomknopp
under våra trevande fingrar
inuti min mages trygghet
ett universum utan stjärnor.

Moder Jord öppnade sin skattkammare
och gav oss dig.