Runt fågelberget
klippavsatsen ute i havet
cirklar jag, flyter jag på kastvindar.

Stränder ger upp
men klippor tar strid
som en amazon till häst med trots i blicken.
Omöjlig att kuva.

Havet reser sig i uppror
våg på våg
kastar sig på kollisionskurs mot det oundvikliga.
Berget bryter nacken av dem
och kastar dem viljelösa åter ut i kaoset.

Eller är det kanske ingen strid
utan havets oändliga längtan efter land?
Att efter en mjuk kullerbytta över barriären
få byta element och slå rot i lä om en ek.