Det är inte fruktsamheten
som får mina strängar att vibrera
utan avståndet till himlakupan
som är så oöverskådligt.
Kom mig nära, vän,
hjälp mig spinna tråden
som knypplar allt samman.

***

Kom låt oss älska världen till liv.
Allt heligt i oss och vår förening.
Någonstans inuti sjuder en uråldrig gryta
över en eldslickad stock
och världsträdet kippar efter luft.

***

Din kropp en gudabild
en skälvande staty av liv och sälta.
Längst inne i ditt bröst en pärla
som ingen ser utom jag.

***

Älskog börjar med ögonen.
Se mitt guld på brunnens botten.

***

Naken i dina händer
som ett barn.
Natten omkring
och rädslan i hörnet
går sin väg stänger dörren.

***

Våra kroppar två vågor på samma hav
böljande samma takt
och vi vältrar oss mot stranden
krusar, kluckar, sjuder
kittlar på ytan
brusar på djupet.
Hör avlägsna måsars skrik.
Så här skapades livet
en gång i forntiden.

***

Berusning, nykterhet
och dina händers färd över min kropp.
Jag skakar av resfeber.
Snart lyfter vi, färdkamrat,
på tysta vingar
lämnar bagaget kvar.

***

Du kysser bort mitt skal
får min hud att vakna och rodna.
Under dina målmedvetna händer
tycker jag mig plötsligt förstå
att kärleken är en mörk och djup skog
med många små glimmande eldar mellan träden.
Och stillheten härskar i skogen innan vinden blir till storm
samlar alla sina blixtar att jaga längs min rygg.

***

Du bär nyckeln till min lust
den som passar och får locket att glida upp.
Väl inne i skattgömman leker vi som barn
är kärleksgudar i vårt eget tempel.

***

Min tunga lovsjunger din kropp.
Minns utantill varenda ton av din skaparsång
vartenda skrymsle med glöd under askan
och varje damm av stillastående lugn.
Min tunga lovsjunger din
när de möts i en tvåstämmig sång.

***

Ljuset kysser vår väg.
Gunga med i mina dyningar.
Oceaner förde oss samman
på denna öde, fågelomsvävande ö.