jag minns ännu glädjen jag blev varje dag

när vi skrev skrivna blad 

jag vet du blev och är samma 

försöker gå i lånade skor förstår ändå inte

många  som går längs vägen till Golgata

och månglarna i Templet

visst fick jag ångest då du blev sjuk, finns inga ord

ingen söm, de oklippta naglarna

allt som hände dig hände mig

känner betslet mellan tänderna

är du hemma flugit söderut vadar i snö

eller lämnad ensam  på en förtorkad ö

Glömmer aldrig det fula såret

framme i S-tälje körde runt i Rondellen

och FB hade tänt signalljuset

poste restante "reklam? nej tror inte det!"

vi kryper som sköldpaddan  in i våra skal 

världen särbehandlar oss 

Kölden mot de utsatta ökar 

finns det glädje i att ge en människa tomheten 

ett liv utan hoppets ljus ? 

naturligtvis är skulden min som inte låter mig

i bitar sönder plockas sömmad om till något jag inte är

tränar varje dag för mina axlar ska orka bära