Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kronhjorten

 Natten vaknar i ditt knä. De fångade 

fritas. Deras kroppar i de händer som 

gnider sig mot glöd. Vad jag önskade du

kunde förstå. Deras mörker i etsningar

i bergen. Vad hon hoppades få se. 

 

Världen i tusen skimmer som en kraftig 

lycka vävd inuti ett bröst. Hon älskade 

och kände det i de stilla mötena i 

Korridoren, genom bomullen som lagt

sig över linsen. 

 

Hon var ingens nu. Bara egen. Sin egen. 

Hans likt en sång där melodier flätades 

utvecklades mot en varm duk. 

 

Guden stod på tå över galenskapen. Gränsen 

Och fräckheten som en skyddande bro över

elakhet och tomhet. 

 

Hon ville lägga sin själ invid hans historia 

 

det fanns en blygsel mitt i. I det djupaste 

modet. Ur grottorna steg varelser ut. Deras 

armar sträckta. I hennes blick sprang 

kronhjortar över fuktig hed och hon mindes 

sin flickas ben över vått gräs. 

 

För liten för att be. För gammal för att på

allvar ta den ondes mantel över sig. Den 

fladdrade i vinden. Hon knöt sin hårda 

hand och mindes andningen. 

 

 




Fri vers av smultronbergen VIP
Läst 161 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-04-19 00:43



Bookmark and Share


  ULJO
Väl skaldat här.
2019-04-19
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP