Pretendenten nu belönas med en huvudskalleplats,
konungen som kunnat krönas i ett pärleprytt palats.
Törnet, röret, purpurdräkten smyckar nu hans tunna kropp.
Farisén och legoknekten låtsas leka hans passopp.

Men han låter dem med spikar nagla sig på korset fast,
medan folket står och kikar under fredans fikarast.
Hänger där i dödens trädgård, korsets träd slår ut i blom.
Virket är från pappans brädgård, som se´n dess har varit tom.

Dör för rackare och rik.
Dör för hela sin publik.
Dör för stammar, folk och länder.
Dör för var och en i sänder.
Dör och ändå har han makt
att förhindra denna slakt.

"Abba, Fader, ta emot min gossesjäl,
medan templets täcke rämnar för min stungna häl!
Snart ger Du mig livet åter och en annan kropp,
medan alla dessa gråter som mig spikat opp."