Natten är dagens mor - Så sant! Inte mina ord, men likväl föder natten alla mina vilsna ord som förmedlar allt om ingenting och intet om allting ... Men så känns det ibland när man saknar en varm hand ...
Minnets sinnliga vilsenhet
Jag tänker någonting
men vet inte vad
Jag ser mig omkring
men ser inte var
Frågar mig
vad det är
men finner
inget svar
Känner ingenting
blott tomheten
efter vad
som en gång
finns kvar
Drömmer mig bort
men minnet
dröjer kvar
Jag minns någonting
men vet inte vad
Jag vänder mig omkring
men ser inte var
Ber mig
om svar
jag äger
men ej
har kvar
Försöker somna igen
i förhoppning om
att få vakna
i gryningen
Få vakna till någonting
annat än detta ingenting
Vakna utan saknad
veta var jag är
Våga stanna kvar
utan att förbli
en skugga
av det som en gång var
Snälla
låt mig få somna om
och vakna
nära, tätt intill
den jag älskar och tycker om
Ge mig mitt liv tillbaka
och allt jag så länge försakat
Vill inte få mer
av allt detta ingenting
jag känner här omkring
Låt mig få gå vidare
Låt mig finna ro
Ge mig en stund i stillhet
att minnas och känna
all den kärlek
som ännu i djupet
av mitt hjärta bo
Snälla söta rara
underbara
ge mig blott
en liten gnutta ödestro
eller
blott bara
låt mig möta
den jag söker så ...
Snälla rara söta
låt oss äntligen
få bli ett vi - vi två!
©Peter Stjerngrim
________________________
Publicerad tidigare här
i augusti 2005.
Nu när det känns som om
jag funnit dig
blir den känsla av ingenting,
tomhet och ensamhet
allt mer på väg att bli just
blott ett minne av det som var
utan dig ...