Min lilla Luna, det här är din far. Året är 2028

Sist jag såg dig lekte du i en hage, bland hallonbuskar och gäspande kor

Vinden smekte ditt ansikte och solljuset tittade ut genom dina honungsögon

Du föddes den tjugofjärde april, precis som din mami. Henne lärde jag känna en torsdag, strax innan klockan slog tolv

Jag kom några minuter försent - mobilen hade gått sönder veckan innan på mitt badrumsgolv

Hon satt och skrev, la inte märke till mig, fast jag stod och stirrade i en evighet, lika naken som en pånyttfödd profet

Där och då la jag märke till hennes tunna mustasch och glömde bort allt prat om nästa börskrasch

Mitt liv hade gått från svart till lila. Skäms för att säga det, men din far har gjort andra och sig själv väldigt illa

Alldeles för många gånger - om det finns otaliga sånger!

Älskade dotter, det här är din far. Året är 2038

Sist jag såg dig gick du intill några kamrater med en tung ryggsäck i ena handen och en röd fana i den andra

Var ej rädd, dagen närmar sig då granaterna byts ut mot persikor

Du kommer att gråta, men kom ihåg min måne att avstånden lär en att förlåta

Du kommer att drömma fram en ny värld till liv, där ingen går rädd och skam är ett minne blott

Äkta kärlek kommer aldrig vara ett brott!

Livet lär vandraren att horisonten tillhör morgondagen. Vandra vidare med fjärilar i magen

Och glöm inte att mitt hjärta tillhör dig. Hälsa din mor, krama henne hårt, som jag ofta gjorde. Ni behöver inte landa, ta hand om varandra!

Gryningen har ännu inte vaknat och skakat av sig vintern. Men du är alltid i mina tankar

/Din far