står på ett ben med örat riktat mot söder
då hör jag det igen
vemodstonen tränger genom finkarnas tjatter
---slingrar sig mellan
grenarnas vingefladder
rösten ur vårens pelarsal landar i själen
träden är så allvarliga nuförtiden,
ingen beskyddar dom längre utom fåglarna
---tidsbristen får dom att längta
efter en frid, som tiden inte beviljar

då kommunen behöver trädens mark