Förlorade drömmar om att bli en charmör
Att få strosa den kosmopolitiska gatan som flanör
Tanken var att söka sig mot den riktningen oavsett vad
Jag fullkomligt strålar, jag vill ju visa att jag är glad

Tidens tand hugger mig och det känns hur kroppen svider
Att tvingas bära denna rustning, det bidrar till att jag lider
Att hålla skenet uppe trots att jag faller ihop som en säck
Nog faller tårarna, sorgen är där dagen då jag är puts väck