Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag bestämde mig för att spinna vidare på föregående text. Vad som förmodligen är "restprodukter" från tonåren och känslan av att inte ha vuxit upp "på allvar" likt så många andra, likaså chocken över att en själv och ens jämngamla kamrater ej längre är b


Att skriva sitt liv#2

Dessa byggstenar, vart kom de ifrån?
En dröm att få vara som alla andra men jag blev till ett fån
Ett fordon rusar alltjämt mot en frontalkrock
Inuti brottas jag med denna pubertala chock

De var blott en grupp kameleonter på väg mot en ny värld
När jag så en dag vandrat denna stig, trött och undernärd
Det förflutna söker tala med mig från bortom
"Låt ej skutan avsegla! Vi är din sanna lycka, snälla återkom!"

Jag är vid ett vägskäl och halkar igen
Alltjämt vill jag hålla fast vid min endaste vän
Byggstenar faller till marken likt tårar, ack så salt
Runtom breds kolossalt mörker ut sig och allt är kallt




Bunden vers (Rim) av Masterlord
Läst 218 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-04-20 19:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Masterlord