...att svaret 'sitter hårt inne'. Det duger inte att f råga
- Vem är det som spelar?
Utan en måste vara mer precis. Det bästa är en fråga som innehåller ett medvetet fel, ett medvetet fel i påståendet. Då känner den andra att på sig att här gäller det att upplysa 'dumhuvudet' om 'rätt svar'. Först då är det möjligt att få ett 'korrekt svar'. Om det tillfrågade får 'vinna' över den som frågar. Då blir det 'svar på tal' och kan se ungefär så här.
- Är verket skrivet av Beethoven? (Trots att den som frågar mycket väl vet att frågan är fel ställd.)
- Nej, det är signaturmelodien till musikalen Chess.
Eller alternativt.
- Nej, det är Örebro mot Göteborg, i finalen 1998...
...i curling.
Ett högst överraskande svar, men som passar i en knasig sketch i teve.
En del människor får en verkligen 'dra svaren ur', som om svaret vore en väl bevarad hemlighet eller så.
Så nästa gång du frågar, ställ frågan som ett påstående, uppenbart för var och en 'fel'.
- Ursäkta, men är klockan två snart? (Trots att det fortfarande är förmiddag.)
En hastig blick kan då föregå svaret. Några tappra sekunder går. Sedan.
- Hur så? Ska ni med tåget?
Indier exempelvis, kan möjligen engelska utöver sitt eget språk. Medan en skåning kanske förstår någon som kommer från Stockholm. Bara att en del från Kramfors kan ha svårt med skånsk dialekt och klart föredrar att 'alla människor' talar som de vilka är bosatta i just trakterna av Kramfors. Stockholmare har i och för sig sett en skog på bild och i film, medan de som bor året runt i Visby... (oj, är klockan redan så mycket, efter att ha sneglat på soluret i trädgården...)