De bästa dikterna är redan skrivna. Relikerna ligger i tysta skrin. Kostymerna hänger välpressade kvar på sina galgar i realskolans bibliotek. Det finns inget nytt att skriva. Allt är redan avlagt. Luften har gått ur poesin som en oplanerad punktering på en onödig cykelsemester. Livräddningsövningarna flämtar i låtsaslekar, flams och krystade festivaltexter. Gengångare översvämmar dikesrenarna med dåliga kopior av redan kända känslor. I urtvättade gåbortkläder spökar de bästa dikterna, sedan länge utan medvetande.