Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Påskpina (en roman)

Jon blev könsmogen vid elva års ålder och hade sin första riktiga relation vid trettiofem, så det säger sig självt. Han började med inget vilket är svårt att vända till något. I tretton år bodde Jon i sin pappas lägenhet inne i stan, vid Tegnérlunden, men pappan ville snabbt ifrån sin fru, Jons mamma, så han sålde för fort, gjorde dåliga affärer. Nu sitter Jon där, vid statyn av Strindberg och den store skaldens svullna fötter och tänker att han tidigt i livet begrep att det var ingen mening med att prata för ingen lyssnar och just därför bestämde han sig redan som ung att passa på att fort tömma ur sig orden. Som tömmer man en soptunna i ett dike. Så kan man sedan tiga, tom.

Jon brukade för trettio år sedan dricka öl och frysa under en kastanj på en bänk där en man eller en kvinna nu ligger i olivfärgad vinterrock och stripigt hår som en kvast ur kragen. Ljudet av polissirener kommer närmare. Det kvittrar i träden. Jon röker för att få känna det som att en varm hand omsluter hans ansikte och drar ner dragkedjan på jackan för att kall vind ska in mot huden på hans bröst. Han vrider reflexmässigt på huvudet för att titta på när polisbilen åker slalom ner mot Sveavägen och han minns hur han tömde en Aurora på Centralens toalett och en likadan flaska på en toalett på Sabbatsbergs sjukhus och hur han kräktes ur ett vädringsfönster i farten på Roslagsbanan och han sitter och kommer ihåg de där två sprutnarkomanerna som hjälpte varandra att injicera vid det lilla vattenfallet mitt i parken. Jon trodde först att de letade insekter på varandra, myror.

I somras fick han tungkyssas, på Knivsöder vid en busskylt. Till hösten blev han avsugen av en människa som lekte med orden och en gång stoppade han in tungan i munnen på en ung kvinna i Dolomiterna. Två kvinnor i Bredäng har sett Jons nakna erigerade penis. Han har gjort tre journalister som han var kär i med barn, och han tycker det är hedervärt att han var asberusad de två gånger i livet han gått till prostituerade. För ett par år sedan bad en kvinna ifrån Saivomuotka honom, i en skogsbacke, de var nästan släkt, att ta henne bakifrån. Han har bott utomlands och han har skrivit en liten obetydlig bok, minglat på bokmässor, gått omkring lycklig med inplastat passerkort om halsen. Jon har ätit rå korv en natt i en park i Budapest, vaknat av kopulerande hundar på en kaj i Grekland, hoppat över ett manshögt staket i San Pedro de Gaufanheira, samt druckit kask på Norrlands Aquavit nordväst om Muir of Ord. Vaggat spenabarn om nätterna och om dagarna med vita handskar burit kistor.

Jon begriper inte längre varför han inte kan få kvinna så ofta som han vill. En gång i tiden visste han, trodde han, och länge ville han vara ensam, eller längtade ut till de andra. Men, det var får man anta, var väl under de där åren då han hade vad han skulle ha: långa kramar där ingen ville släppa (tills man alltid släpper så fort man får en lucka), kyssar som bara pågår (om igen och igen, tills man börjar tänka på annat eller på att det börjar lukta stress eller av matrester mellan tänderna) - att klappa naken stjärt. Det handlar väl om lukt och rätt näsa. Allt handlar väl om hormoner och tajming.
Lisa, längtans blåa blomma, blåsippan Lisa, försvann i varje fall i svenska fjällen, hon tog med sig sin glada röst och alla skratt, lämnade efter sig en lapp (jag, författaren, skojade lite, same heter det och förresten så ville Lisa skoja om nästan allt). Hon ville inte ha eller kunde inte ha Jon. Jon är endemisk och han ångrar ingenting.

Jon lämnar efter sig snart skingrade minnen och tre lappknivar, varav en äkta, den som inte går att använda. Två askfat; en blå i glas med hjortmotiv och en gåva i porslin ifrån Andalusien med hotellets namn i svart tusch. En tom grappaflaska och 312 vinylskivor; lukten av långkok och doften av myggmedel; ett glaserat getkranium, en obekväm kudde, sju pastellfärgade grytlappar, två bilfiltar ifrån 1971 och en tapet med svarta rankor mot grön botten. En AIF-mössa och ett inande.

*






Fri vers av Per Teofilusson
Läst 184 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-04-22 20:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson