Himlen lyser vemodigt purpur-lila
snart blir den dyster och nedrig

En sista fågel flyger innan det är dags att sussa
än är det inte varmt och var levande varelse utomhus längtar in

Något hotfullt vilar vid den purpur-lila himlens slut
det är därför vi blundar när det blir mörkt

I hela staden hörs andetagen djupa vid 12
kanske flyger de omkring inuti huvudet, lättsamt

Men när morgonen gryr är den monotona vardagen åter där
mår vi alla egentligen så bra när vi sitter där med en kopp svart kaffe framför

Jorden har hållit på på samma sätt i 4,543×10^9 år
imorgon kommer vara samma sak