Häxan Hugaligen betraktade det hela.... konfunderad
.... men tog snabbt tillfället i akt och upprepade sitt
tidigare försök.

- Det här är viktigt. Vi måste prata med varandra om
Kräket och Äcklets skoningslösa framfart i ondskans
tjänst. Den sprider sig som om pesten är lös.
Äntligen !!!!! Fyra förvånade ansikten höjdes från
Kulan mot Hugaligen.

- Jaså minsann, du känner till det där. De vände sedan
sina ansikten mot varandra, överlade lågmält tillsammans
innan Spe svarade henne.
- Du skall få en tillfällig asyl, om du tar med din lilla vän
här. Kom så går vi in i huset.
Huga-häxan nickade välvilligt. De begav sig beslutsamt
över den knirrande bryggan mot huset. Ingen av de fyra
häxorna kunde slita blicken från Kulan, som åmade och
kråmade upp sig, både malligt och stolt.

Inne i huset var det spartanskt möblerat. I ena halvan
fyra rum med sängar, garderober, hyllor med böcker, och
trasmattor. På var och en av sängarna stod det märkt med
häxornas namn, Tvi, Tve, Spott, och Spe.
I den andra halvan var köket, matplatsen och allrummet
för deras vistelse. På några hyllor vid vedspisen skymtade
mängder av märkta burkar med magiskt innehåll. Odört,
Belladonnadroppar, Arsenik, TNT, Jod, Änglatrumpetolja,
Alruna,...Ostbågar....Nej hoppsan det var visst skafferihyllor
.... det där.

När de funnit sig tillrätta vid det väl tilltagna matbordet,
redogjorde Huga-häxan läget och risken att en av mörkrets
värsta krafter skulle släppas lös och ta över universums
alla världar. Hon bad sedan om ett löfte att de skulle forsla
Triaden över den Surmulna Sjön på deras båt Surbladner,
som var den enda möjligheten för dem att komma till
Vattnadal. Sjön var nämligen kantad av de Vederstyggliga
Bergen och dess fasor, som ingen mäktade ta sig över.
De fyra häxorna såg på varandra, mumlade lågmält,
innan Tvi framförde deras eget krav på denna begäran.

- På ett villkor, att vi får behålla din pälsklädda vän här.
Vi gillar hans attityd och sällskap. Han tillför oss något
nytt och betydelsefullt i vår ensliga tillvaro.
Huga-häxan tappade nästan hakan, förbluffad svarade
hon på det strängaste.

- Nej, nej, nej! Kommer aldrig på fråga. Jag föreslår en
kompromiss i stället. Min granne Kvast-Hildas katt
Orion har fått kattungar, ni kan få en av dem i stället.
Häxorna tittade på varandra, Spott nickade, Spe nickade,
Tvi nickade, Tve instämde med ett rungande... JAAAA...
det kan vi nog gå med på.
Efter lite parlamenterande beslöt de att Kulan skulle
stanna kvar på häxornas ö som gisslan, om Huga-häxan
flög till Kvast-Hilda för att hämta en av Orions kattungar.
Innan avfärden bjöd de Hugaligen på kokkaffe av det
ökända märket GODZILLA. Effekten av detta går-illa-kaffe
var känd för att ge en hästspark i magen och en rejält
svingade kick inne i skallen. Kaffesumpen var även en av
de viktiga ingredienserna i detta kaffekok. Det gick för-
träffligt att spå och sia i den, om kommande tider.
Spe-häxan petade varsamt i sumpen när de tömt sina
koppar.

- Det ser ut som om du kommer att hålla ditt löfte
Hugaligen.

- Självklart svarade hon, sträckte på sig, och började
med vingliga steg gå mot dörren. Där vände hon sig
om för att säga.
- Vi ses snart, där efter klev hon ut genom den. Hon
tog sig bort till kvasten, fällde upp landningsstödet,
och såg med viss oro på den tomma kaffekannan.
Det ordnar sig nog, tänkte hon och gasade iväg upp
i luften

_______________________________________

Borta vid Vredens mur satt den nyvaknade Triaden
och mumsade på några torra smörgåsar. Trasten drillade
och njöt av den klara blåa himlen. När de ätit klart började
de göra sig redo för ett försök att ta sig genom muren. Då
såg de ett bekant ansikte närma sig uppe i luften.

- Huga-häxan är på ingång, ropade Gnylt och sträckte ut
ett pekfinger i luften.
Häxan gjorde en något vinglig landning då ballasten av
Kulan saknades i kaffekannan. Hon riste och vispade till
med kvasten, så kaffekannan flög av och rullade runt i
gräset. Roffe skuttade iväg och hämtade den, såg sedan
sökande efter katten Kulan.

- Vart tog Kulan vägen...har du tappat bort honom??

- Ja, det kan man nästan säga, svarade Hugaligen.
Hon förklarade då hela situationen rörande Kulan
och överenskommelsen med häxorna. Ivrig att komma
iväg gjorde hon sig raskt färdig att åka vidare till Kvast-
Hilda, men innan hon lyfte tillade hon.
- Muren får ni klara själva. Jag vet inget om hur den
skall öppnas eller forceras.... lycka till. Lyckas ni träffas
vi hos häxorna vid den Surmulna Sjön. Hon susade upp
och försvann bort genom luften.

Nu var det dags för Triaden att lösa det första hindret
i de sju prövningarnas resa. De närmade sig försiktigt
med avvaktande steg mot den märkliga muren. Den
var stängd och öppnades endast för busarna som ånger-
fullt ville tvätta av sig skammen i de Befriande Fallen.
Ingen annan obehörig fick passera genom den. När de
kommit tillräckligt nära såg de att muren var ett flätverk
av armar, ben, förvridna ansikten, håriga kroppar, med en
och annan utskjuten knytnäve, som tryckts ut genom den.
Muren sträckte sig från den ena klyftans trånga passage
till den andra. Den var hög och tycktes vara samman-
fjättrad med bergmassiven på båda sidorna. HÖG, ja en
nästan 5 meter vidrig och förskräcklig skapelse tornade
upp sig framför dem. Nu skulle de sättas på sitt första
eldprov.... VREDENS MUR.





Fortsättning följer i del 15