Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
gammalt i nytt fodral


[fem titlar]

[en allmängiltig]


detta är en allmängiltig dikt


läs den hur du vill


men glöm
framförallt
att det var
jag som skrev den
och att det var du som
läste den


detta är en
sorglig form utan mål


glöm att det var jag
som skrev den


och att det var du
som bar den






[en pretentiös]


himmeln
som spänner sin glasklara hinna
men berättar sig själv genom
grumliga blickar

kastar mig
över hennes kanter
som ett drömmande
vrak



blandar man
dikter med sprit
och låter det brinna
handlar allting
till slut om
ingenting
alls

eller
så nära man kan komma
ingenting alls

helt
utanför elden
den brinnande
existensen



eller såhär:

om
du
nådde
längre
ut
med
blicken
jag
längre
in
med
orden
och
det
stod
klart
redan
från
början
att
allting
skulle
fortsätta
och
ingenting
kunde
ta
slut


hade du
överhuvudtaget
velat gissa vad
vi är för något?


eller vad som ens är
meningen
med detta?







[en klyschig]


metaforerna
är nernötta nu
av friktionen
mellan
psyke
och
kropp


hennes ögon har aldrig
burit några dikter
och
ingenting
drunknar
i någons blick
längre


dikten är ett
desperat försök att
rädda vad som räddas kan
innan det försvinner ut
ur bild

beskriva ögon
som hav
och måla dem
blå



det är befriande
att ställa sig utanför sig själv
som tredje person

och på avstånd iaktta
sina egna vilt fäktande armar
medan man tillåter sig själv
att le en smula åt spektaklet







[en medioker]


det är inte Gud du söker
i dina fingerminnen

det
är
allt
du
så förhärdat
blundar bort -



begäret
efter en
närvaro
där
tystnaden
ligger
otvingad -

en sorts närhet
som inte kräver
bekräftelse



jag målar dig
annorlunda
här:

naken på rygg
och beredd
på havet



precis innan
allt du trott ointagligt

öppnas

och vågorna slår in
genom kroppen







[en bristfällig]


och
plötsligt
öppnar sig
världen så:
som en rovdjurskäft
precis innan allt ska avgöras

även de minsta
beståndsdelarna
fryser i ögonblicket
och
det inre låter breda ut sig



oöverskådligt på ett nytt sätt
varje gång du betraktar det







en gång störtade vi ner
i varandras bröstverk
lade händerna vid
alltings kant
och
med tiden
skulle floder
bilda fåror längs
våra mörkersalar
bilda dalar av
rullande längtan







november är ännu
ointaglig och
ännu värre
är det
med köttet; det ordlösa
som breder ut sig:



oöverskådligt på ett nytt sätt
varje gång du betraktar
dig själv















Fri vers av mitt nya namn
Läst 78 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-04-26 06:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

mitt nya namn
mitt nya namn