I hennes ena öga såg jag en sorg skrikande avgrundsdjup. I hennes andra öga en längtan, svart hungrande ensamhet. Jag insåg direkt att här behövs en kärlek lika stark som solen. Jag bad till en högre makt att jag kunde vara den jag vet att jag är. Vi höll om varandra och jag viskade att allt kommer att bli bra, jag lämnar dej aldrig, jag är beredd att göra allt och lite till för dej. Hon la sej på golvet och grät Den Stora Gråten, jag sa: Vad har dom gjort med dej? Jag smekte henne och torkade hennes tårar, sen såg jag in i hennes ögon med hela min själ, all min ömhet och styrka. Hennes ögon var öppna och jag såg rakt in i hennes själ. Vi kysstes vilt.