Tystnat har ljuset kring mina tankar. Slocknat har orden i min mun. Omkring mig lever minnet kvar av den jag älskat. Han som aldrig fanns. Han med ögon som evig eld i slocknad aska. Hans händer skapade odödliga poem i sanden. Sanden som var en karg och öde värld mellan våra liv. Han sågs aldrig när han kom.Hans gestalt var ett med den svävande örnen. Vindarna vände. Stenarna skälvde på osynliga stigar. Då visste jag att han fanns. Och jag älskade honom.