Varje ny gång
som väckarklockan ringer
blir hon lika besviken
Kryper ihop som ett barn igen
Med knutna händer försöker hon
fånga de svarta skuggorna
av mannen hon älskade
Men hon finner bara
sin egen animus
Hon sväljer ännu ett piller
med en klunk surt vin
Blundar och hoppas
att nästa gång
är drömmen sann