Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om att drunkna i sin egen sorg och saknad


Sorgens Hav

Jag drunknar långsamt,
går in i det tysta,
sjunker sakta ner i djupet utav mig själv,
ovanför ytan ser jag minnen utav dig.
försöker simma upp om och om igen,
vill bara få leva igen........
återuppleva och överleva.
kämpar för att få andas,
men sorgen drar ned mig i mörkret.

jag kvävs utan dig,
faller djupare under ytan.
paniken griper tag i alla mina sinnen,
utåt sett bevaras lugnet.
jag stirrar rakt upp ,
möter din blick vid ytan,
sträcker mina händer mot dig,
försöker nå dig,
men allt som når mig är din likgiltighet.

Mina minnen rusar,
allt spelas upp framför mig.
omgiven utav allt du gav,
stirrar jag livlöst rakt ut i det vackra vi hade,
solens strålar når mitt hjärta,
innan jag stängs av
och blir ännu ett offer i sorgens hav,




Fri vers (Fri form) av Femme Fatale
Läst 204 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-04-24 20:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

 Femme Fatale
Femme Fatale