Väl bullrar hjärtat
djupt i köttet än,
liksom en bävning
genom jord;
såsom ett varsel;
som en tanke mörk

Väl sluter skinnet åt
som hudkostym;
nog slingrar tarmar än,
i bukens rundel runt

Väl brusar blodet
som i jökeln vatten,
djupt i isen, tungt

Nog hör jag suset
som från här på marsch,
med stridsspetsar och gifter
väl försedd

Nog lyser solen
med ett kallnat ljus
nu mänskans väg
mot under
eller undergång,
så var beredd!