Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

världen mellan sekunderna

som minnet gäckar är gapet alldeles för stort
mellan ett nu och ett då
men tanken flyger över ljuslätta moln
och förbrukar sin energi över saligheten att minnas

doften, synerna och upprymdheten i sin egen dekadens
och ljusets glimma på vågornas skarv sluter upp i sin evighet
och berusar alla dimmor och förvillar alla verkligheter

tiden är min värsta fiende som obarmhärtigt vaskar ur all lycka
som bara existerar i små mikroexplosioner och föser mig in
i nostalgins hjärta där det aldrig någonsin kan storma

vill smeka din hud i all vaken tid som finns kvar att förbruka
vill njuta av stundens ögonblick med samma eufori som bygger
meningen i mitt liv och slussar biverkningarna till ytterkanten
av smuts

vaknar ofta
och ser en värld som ägnar sin tid åt att reparera alla fel
i den världen får jag inte plats
då antal misstag alltid kommer vara fler än
alla påstådda rätt
och livet kommer bara bestå av att förbättra

glömma att lyckan aldrig finns i morgondagen
den existerar bara i nuet




Prosa av Max Poisé
Läst 237 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2019-04-25 13:39



Bookmark and Share


  Engel
Släcka bränder.
Låt dem brinna och tänd din egen.
2019-05-06

  Emme
Härlig läsning som alltid. Slutet är super!
2019-05-03

  Anya VIP
Kloka reflektioner i denna dikt. Nää i vilken värld får man egentligen plats? Du får mig sannerligen att tänka till.
2019-04-26

  Lottie Ålhed VIP
Intresseväckande osentimentalt vacker text om livsinställning som jag tolkar in i orden....
2019-04-25

  Öknens Ros VIP
"Räkna de lyckliga stunderna blott"
2019-04-25
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé