världen mellan sekunderna
som minnet gäckar är gapet alldeles för stort
mellan ett nu och ett då
men tanken flyger över ljuslätta moln
och förbrukar sin energi över saligheten att minnas
doften, synerna och upprymdheten i sin egen dekadens
och ljusets glimma på vågornas skarv sluter upp i sin evighet
och berusar alla dimmor och förvillar alla verkligheter
tiden är min värsta fiende som obarmhärtigt vaskar ur all lycka
som bara existerar i små mikroexplosioner och föser mig in
i nostalgins hjärta där det aldrig någonsin kan storma
vill smeka din hud i all vaken tid som finns kvar att förbruka
vill njuta av stundens ögonblick med samma eufori som bygger
meningen i mitt liv och slussar biverkningarna till ytterkanten
av smuts
vaknar ofta
och ser en värld som ägnar sin tid åt att reparera alla fel
i den världen får jag inte plats
då antal misstag alltid kommer vara fler än
alla påstådda rätt
och livet kommer bara bestå av att förbättra
glömma att lyckan aldrig finns i morgondagen
den existerar bara i nuet