På vägen hem ser jag hur blå scilla står i drivor och sjunger. En febril verksamhet har börjat i trädgårdar och i staden, där parkarbetarna förberett och planterat till våren. 22 grader plus visar utetermometern när jag kommer hem. Ser ölandstoken sträcker fram sina fjuniga fingrar. Och på lördag kommer det efterlängtade regnet

Livet har vänt från natt till dag. Våren har fällt ut sina landningsställ och landat vid kusten. Undrar hur du mår. Öppnar jag minnets magasin, vet jag vad som händer

Känner du hur min hand stryker din kind, hör du hur jag mumlar förlåt i ditt öra. kan inte bära dina bördor, bara vara där i stunden. Det sista året var det smärtsammaste du levt och jag genom dina ögon. Det är ju så i vårt sinne är allt klart som kristall, vad vi menar och gör och att någon annan inte förstår, det rår de ju inte för. Vi har olika ryggsäck. Och det vi inte levt, kan vara svårt att förstå och förmedla till andra

Vår pappershimmel är fylld av ord som väntar på att födas
2016 stod du där på fjället mitt i en bäck
bakom biltvätten
i kassakön till en arena
där något snart skulle hända kanske sport
där stod du
och captain america


visst är det så våra yttre rum är tomma
om inte Tiden fyller dem