På en uteservering i solen sitter jag och bara försöker finnas till.
Ölen är kall och god och på skagenmackan ligger ett knippe dill.

Servitrisen är vacker och hon ler men vad vet hon egentligen alls.
Hon frågar om jag väntar på någon och jag drar givetvis en vals.

Skulle jag sitta här ensam och bara längta utan mening och mål.
Självklart inte, hon den vackraste kommer snart och säger skål.

Eller så kommer alla mina vänner dom som känner mig så väl.
Vem kan egentligen se alla mina tankar eller rakt ner i min själ.

Din bild och allt det som du skrev kommer aldrig att lämna mig.
Sen kommer du gående där förbi och det är bara jag som ser dig.

Men du har gått vidare som om jag bara vore en parantes i allt.
Sitter jag här och är bitter, nä det känns bara så fel och så kallt.

Men om du är lycklig nu så är jag faktiskt också det för din skull.
Även om alla mina känslor bara är värdelösa och allt faller om kull.

Har sagt att jag ska lämna allt detta bakom mig många gånger förr.
Men nu är det dags att lämna alla mina känslor bakom en låst dörr.

Bli som alla andra och bara tänka på mig själv där jag fram vandra.
Bara säg om du vill detta för att nu sänka och in i evigheten klandra.

Jag hoppas att ditt liv blev som den dröm du alltid älskat och närt.
Om du bara kunde se mig i ögonen och säga att det var besväret värt.

Du är den vackraste människa jag någonsin mött och haft i min värld.
Så strålande stark så otroligt intressant och roande rolig och lärd.