Tungsusets blåsorkester behöver hela nejden
till sin vindsektion,
sina spatiala stycken
som inte står Stockhausen efter

Solen klär dagen i gyllene mantel,
fållarna fulla med fjärilar och flugor

Vindarnas vida tungsuscymbaler
sirrlar i vida cirkelbevis
genom talldungarna bortom stallet,
(medan allt annat lyssnar)

och strax i det diametralt motsattas björkar
i ängens fuktiga marker
(medan allt annat lyssnar)

tills granskogsgängen
bortom hästarnas hagar fars genom
och böjer sig gängligen
i svischande sällskapsdanskotterier
(medan allt annat lyssnar)

och så involverar vinden dungarnas tur
och ordning
runt Annas gård i Norrland,
i det musikaliskt-spatialas oförutseddhet,
när alla dominanta trädslag bjuds upp
att dansa, att susa, att brusa,
här och där och där och här
i vindens flängade Niemisel,
i aprils förmodade övergång
i maj
(medan allting lyssnar)