Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

"En själ, två hjärtan"



När jag och min syster föddes blev vi prinsessor. Jag blev prinsessa över mörkret och hon över ljuset. Vi kunde bara träffas när solen gick ner eller när den gick upp. Väl när det hände skratta vi och hade kul, Men det tog alltid slut!
När jag såg henne, gick jag mot henne men jag märkte att mitt rike alltid skulle följa mig, så jag stanna för mig själv.
I varje mörker finns stjärnor och i varje ljus finns moln.
Så jag tog en del av hennes press av att vara i rampljuset och hon lyssna på mig när jag berätta om min historia med mörkret.
Det lede till mitt mörker blev ljusare och hennes bländade ljus blev mörkare.
Varje solnedgång och varje soluppgång blev längre för vi hjälpte varandra, vi lyssna på varandra och vi skratta tillsammans.
Solen och natten måste balanseras som ont och gott i en själ.
Två hjärtan slår för våra skratt hörs i båda våra riken.




Fri vers av Sara.lykke
Läst 286 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-04-27 20:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sara.lykke