Mörkret frodas av tårar
som skapas av ilska och sorg
formar en växande avgrund

då det känns rätt att banka knytnävarna i kuddarna
leva i sin säng
känna hur minnet sviktar allt mer

självömkan är en synd
liksom ältande
i livets orättvisor

mörkret är nära
det vill sluta tätt
in i sitt trånga skal

det oväntade lämnar inget annat val
än att falla
men låt mig inte falla på ett tak

låt mig stanna
förbli stabil
aldrig svag

försök att hitta mörkrets lucka
gömd långt från synen
men som finns för den som söker

hitta dess tunna strålar
som försöker bryta sig in
mellan tunna springor

öppna den lite försiktigt
granska den
där någonstans finns svaret

ge inte upp sökandet
låt det ta tid
så kanske du finner ljuset.