Jag har alltid varit en känslomänniska
nära till alla känslor
varenda en
de finns där, bara en rysning bort
ett skratt bort
en fulgråt på balkongen bort

De mörka känslorna
gråten, svidet och klumpen i magen har alltid varit så nära
för nära
man kan känna hur de bränner i ögonvrån
i maggropen
i bröstet
ett hål som skulle sluka en hel om det fick chansen
alltid så nära att det nästan går att ta på

Men de stora, varma känslorna har också varit precis intill
mjuka och lena mot fingrarna
som pälsen på en katt
söta som solvarma jordgubbar

Fladder i bröstet, ett leende
och någon som stryker mitt hår
kysser min hud
hjärtat blir så stort att det känns som som bröstet är fullt
det blir svårt att andas, men det är så det ska vara
så det ska kännas

Vinden i håret, din varma hand i min
varm
det är alltid du som är varm

Ni vet sådär när himlen är orange och rosa, som på film
solen är på väg tillbaka upp
det luktar hägg och mentolcigarretter
och det känns som att jag nog är på väg
hem