Hotelldirektören, Rolf, presenterade sig för mig och slog sig ner vid bordet. De övriga i gänget kände han säkert sedan förut, tänkte jag, eftersom hans son Sture var en av hyresgästerna.

Vi skålade för mordgåtans lösning. Det var ju fredagkväll. I morgon var sista dagen på ornitologikonferensen, vilken jag tyvärr skulle missa eftersom jag blivit kallad till polisförhör. 

- Förlåt, sa jag, men eftersom jag kommer att få svara på tusen frågor om de här morden i polisförhöret i morgon så vill jag fråga er om några fler saker. Vi vill ju alla att den här gåtan ska kunna lösas så fort som möjligt. När jag kom hem och höll på att snubbla över Pardals lik häromdagen tror jag att jag svimmade. På trappan på bakgården. Sen vaknade jag här i Annas säng. Men jag har ingen aning om hur jag kom hit. Har ni?

- Jag och Sture bar dig, sa Rolf. Vi hittade dig när vi gick ut för att köra fram soptunnorna. 

- Men såg ni inte liken då?

- Det var sent på kvällen. Väldigt mörkt, och vi hade inga ficklampor. Soptunnorna hittade vi ju ändå av gammal vana, men Sture höll på att snubbla över dig på trappan.