Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jag har skrivit om motorcykelresor förr. De ändrar liksom karaktär över tiden


Dags igen?

 

Så var det den 28 april. Tänker på i torsdags. En dag då många säkerligen gladdes åt den spirande våren. Då som nu. Ett välbehövligt regn håller mig nu inomhus, men jag som troligen många andra, känner en förväntan och glädje över vad den närmaste tiden kommer att erbjuda. Köpa ny bil, kanske? Helt onödigt, men varför inte kolla Blocket. Då hustrun tagit sommarbilen, vår enda fungerande bil, till ett barnbarnsuppdrag i Lund, så var det inte läge att åka runt och låta sig lockas av fräscha, sköna bilar och socialisera med sympatiska och förväntansfulla bilförsäljare. Titta, fika och ha trevligt. Nää, inte i torsdags. Blocket alltså.

Hoppsan! Där har vi en! Febrilt söker man argument för att åtminstone titta lite närmare på den. En som i statistiken har högre kvalitet än den ännu oreparerade familjekombin. Ringer. Jaha, mycket fin. Falköping! Det är en bit mellan Göteborg och Falköping. 14 mil. Finns det någon vettig anledning att åka och titta. Det finns ju tåg, men en annan tanke spirade. Motorcykel.

Motorcykeln som är hela 44 år! Hmm. Med en förare som är ytterligare cirka 30 år. Ok, är man gammal får man vara hur galen man vill. När ingen ser. Tanken skulle bearbetas. Det var prima väder för ändamålet, och trakten kring Falköping är väldigt naturskön. Man ser bra från en motorcykelsadel.  Hojen, som det heter i branschkretsar, hade efter betalning av en fet faktura hämtats ut från sin sista, av mig betalda, service och för evigt sista besiktning. Allt ombesörjt av den välrenommerade mc-verkstaden Kenneths mc-service. Det var en kall och kulen dag runt Lucia, så det var raka vägen hem till garaget som gällde. Redan då tänkte jag dock på en tur i naturen omgiven av spirande grönska och hav av vitsippor. Log lite parentetiskt vid minnen av detta, gamla minnen sedan förr om åren. Det hade fått kosta eftersom den skulle säljas till våren, det vill säga nu, typ. Är det meningen. Och då ska den vara tipp topp. Var sak har sin tid … sägs det ju.

Var den det? Tipp topp? Eller bara fusklagad, det vill säga att man gett sig på olika symptom och inte de underliggande orsakerna, som trots att man betalt ett felsökningsmoment, gällde för den ännu sjuka familjekombin. Skulle man kanske ta sig en provtur?

Visst! Motorcykeln behövde en ordentlig provtur. Kanske ända till Falköping. Tung och åbäkig som den var, var det inte helt lätt att få fram den bland cyklar, pulkor och vinterdäck som blockerade vägen till hörnet i garaget, där den stod. Oäoäoä brum! Den gick! Inga missljud. Kontrollampor lyste som de skulle och ljudet var förföriskt. Brumbrum! Härligt! Den gamla mc-jackan letades fram, ett par äkta mc-handskar från 50-talet också. Hjälm förstås.

Efter 5 mil, riktning Falköping, fanns en rastplats. Stannade till. Där bestämda jag mig. Jag åker och tittar på bilen! Så skönt det var att få sträcka på benen. Det var ett fasligt sus i öronen av vinddraget. Det bet sig fast men målmedveten som jag var lyckades jag kommunicera med säljaren som naturligtvis var med på noterna. Skulle jag hitta? Jodå, det borde finnas skyltar i närheten av Ulricehamn. Och det gjorde det, men det stod Skövde på dem. Är detta fel så bör det betyda en måttlig omväg. Troligen är den mycket vacker så …kör. Fast nu var jag lite okoncentrerad för ett ögonblick. Oj, så lite rondellen var. Här kan ju finnas en massa grus. Måste ändå göra en snabb inbromsning! Det gick sådär. Sedan gällde det att lägga ner som på racerbanorna på TV. (Kanske inte riktigt…) Jo, det klarade sig, men jag hann fundera åtskilligt på vad kullerbyttor i det frodiga gräset vid vägkanten skulle betyda för en gammal kropp som min. Och för motorcykeln.

En lång raksträcka gav lite utrymme för eftertanke. Vad håller jag på med? Jo, jag leker! Att lek är nyttigt hade jag predikat många gånger för barnbarnen, när de sitter och glor på sina paddor. Varför ska man sluta med det? Jo det fanns skäl, men nu talar vi inte mer om den saken. Hade jag inte en begynnande nackspärr på gång? Det drog ordentligt kring nacken. Någon mc-typisk snusnäsduk hade jag inte i packboxen. Bara en par gamla regnbyxor. Jag nickade och vred på huvudet så övriga trafikanter nog undrade vad jag höll på med. Men lyckades avvärja den på g varande nackspärren. Skönt, men… Även sittmuskulaturen hade synpunkter. Träsmak! Helt i klass med vad man får av de 250-åriga åskådarbänkarna på Drottningsholmsteatern där man en gång blev sittande lika länge, som motorcykelåkandet till nu. Frivilligt! Men jag tröstade mig med att nu hade jag inte behövt betala 400 kr i entré. Träsmak efter bara 10 mil! Jag körde ju till landet, dryga 35 mil bort, en gång i tiden. Minns inte av någon träsmak. Fast det var ju närmare 50 år sedan. Kan det ha något med kroppshyddan att göra. Den hade ökat i vikt, liksom. Hårdare press på sadeln var ju en inte oäven slutsats.

Man tuffade vidare i det vackra landskapet. Det stod 80 på en massa skyltar. Vad kan det betyda måntro? På hastighetsmätaren stod det annat, och den smått värkande kroppen tyckte inte det var läge för några paralleller.

Skönt. Falköping, stod det på en vägskylt. Var på rätt väg. Tur det, för nu började även ryggen säga ifrån. Den har sett bättre dagar, men också sämre och är i hyggligt skick. Drog ännu en parallell med landetresan för 50 år sedan. Då drog jag rakt motsatt slutsats. Motorcykelåka var komfortabelt. Den motorcykeln hade dock inte strömlinjekåpa som hindrade ett avlastande lufttryck på bröstkorgen, från fartvinden. Och den var nog mera handfast på den tiden. Framåtlutad som man sitter (det var i stort sett samma sorts motorcykel)  torde trycket från fartvinden ha sträckt ut ryggen en del, för den resan minns jag också som riktigt bekväm, om än lite seg.

50 stod det. Och en illvillig upplysning om fartkameror. Måste nog anpassa mig lite. Behövde växla ner. Behövde sätta mig längre bak. AJJ! Högra höftleden protesterade. Ja, den sjunger nog på någon av de senare verserna men detta borde den ju tåla. Hur detta stillasittande åkande blev till ett lidande också på denna punkt blev jag inte klok på. Men saken var klar. Den gillade inte alls detta. Vid ett tillfälle behövde den åter belastas. Hårt och mot dess vilja. Rött ljus och stilla sittande. Fick gå.

Äntligen framme. Så skönt det var att få sträcka på sig. Det tyckte nog alla kroppsdelar utom ryggen. Men den är lite van. Några små lackskador runt bakre hjulhusen hade bilsäljaren sagt. Sittande på en pall, putsa lite och bättra på med målarstiftet i ena handen och ett litet glas whisky i den andra hade man tänkt sig. Så synd på en annars jättefin bil. Allt har sin naturliga förklaring. Man får vad man betalar för. Fanns det någon räddning? Whiskyglaset får man tänka bort helt. Finns det skärmkanter att svetsa dit? Det var en fråga som trängde sig på. Underligt nog kände säljaren en bilplåtslagare som numera var lärare på en yrkesskola. Då betalar man enbart för materialet.

Visste han det när han nämnde de små lackskadorna på hjulhuskanterna i telefon? Jag hade kört över 14 mil och lagt ner alla planer på finåka för att titta på naturen. Tja, i övrigt var bilens skick långt över vad man kunde förvänta sig, och priset lågt. Kanske ändå, men troligen inte! Han skulle få chansen att infordra offert från sin plåtslagare, som också kunde spackla, slipa, lackera och rostskydda. Eller om det skulle bli hans elever. Före skolavslutningen? Tja, hans problem! Å andra sidan. Kan han presentera ett aptitligt scenario, så skulle jag nog gilla att äga den bilen. Vi skulle hålla kontakten hette det.

Äga? Vadå äga? Den ska väl användas? Du har ju redan 2 bilar och behöver max 1, sa jag mig! Jag tänkte och tänkte på hemvägen, distraherades bara av en åskblixt i Ulricehamnstrakten. Slapp regnet som anades i fjärran. Varför köpa denna? Tanken på hur jag skulle motivera ett ev inköp av denna kareta var en skön distraktion av de larmsignaler som en lidande kropp utsände på hemvägen.

Motorcykeln, som skött sig alldeles utmärkt, blev stående utanför garaget. Jag linkade in och lade mig på sängen, startade vibrationaggregaten för både rygg och ben. Mådde fint och njöt av våren! Det är inte alla som verkligen njuter så av en härlig vårdag. Tanken som sedan slog mig var: Man måste lida pin, för att bli fin. Varifrån kom den?




Prosa (Kortnovell) av erkki VIP
Läst 156 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-04-28 16:29



Bookmark and Share


  Minkki VIP
Tack för skjutsen, nu vet jag hur det är att åka motorcykel ;) Mc-terminologin fint invävd i texten, det uppskattas
2019-05-06

  ULJO VIP
Välskriven text. Njut av livet hur det.än är. En fin devis.
2019-04-29
  > Nästa text
< Föregående

erkki
erkki VIP