Fågelmorden. En deckarföljetong: del 18
Petter donade i köket. Jag kände den aromatiska doften av fransk löksoppa, kryddad med timjan. Jag hade lite svårt att förstå att Rolf och Sture inte sett liken när de gick ut för att köra fram soptunnorna. Men de verkade ju så trevliga och trovärdiga båda två. - En fråga till vill jag ställa, sa jag. Sen ska jag inte förstöra fredagsstämningen mer. Men kan jag få kolla på fotot du tog av meddelandet du hittade i Finks ficka, Petter? Petter klickade fram bilden på sin mobil och lät den gå runt bordet. Jag fick den sist. O que é isto? Uma anormalidade? stod det på visitkortet som stack upp ur bröstfickan på Finks grå kavaj. - Vad är detta? En abnormitet? översatte Sture. Någon som var kunnig i portugisiska hade alltså lämnat ett meddelande i Finks ficka i samband med mordet. Det kunde ju vara mördaren, men också någon annan. Sällskapet suckade över bedrövelserna, sörplade löksoppa och drack mer vin. - Förresten, sa Rolf, du behöver inte betala mer än halva avgiften för ditt enkelrum. Jag har ju förstått att du flyttat in här i lägenheten. Jag tackade Rolf. När min sopptallrik var tom drog jag mig diskret tillbaka till sängen i Annas rum. Resten av gänget satt kvar kring bordet. Jag kände mig fortfarande trött och yr. Medan jag sakta slumrade in hörde jag hur en ny vinflaska korkades upp och hur samtalet om mordgåtan fortsatte. Det kändes tryggt att inte vara ensam.
Prosa
av
Nanna X
Läst 159 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2019-04-30 08:00
|
Nästa text
Föregående Nanna X |