Vilket hemskt maskineri att jobba i. Förlåt till er som jobbar i det. Förlåt till er som kämpar ert allra bästa. Som patient kämpar även jag mitt bästa. Jag känner mig så liten i så stora främmande makter och krafter.
Tuggar svart. Är arg, skräckslagen och rädd. Förlåt!
att valsa genom vårdsystemen
är ingen wienervals
det är ur min kropp ur mina livserfarenheter
som kugghjulen tuggar och suger i sig
som vore vårdsökande plockgodis i hyllmetervara
längs långa tröstlösa överbeläggningskorridorer
är det verkligen såhär
vi menade att ha det
där:
de japanska makakaporna de vet fortfarande
hur man vårdar och ser till varandra
för varandras egen skull
i vintertiden samlar de sig i varma
gemensamma källor
för att undkomma kylan tillsammans
här:
fryser jag tårna av mig redan inne på akuten
fast det är mitt i sommarvärmen
nä..e
det är ingen dans på rosa nyfallen nyponblom
här inte
mer som marschtrampande regelstyrda lydnadskoreografier
uppe på svarttaggiga tistelstackar
inte kan man väl truga och locka
äkta sjuksköterskor in i regelmonstren
med högre löner
med mera pengar
jag tror äkta vårdare vårdar
för levande människoliv och för livets mening
jag tror att det är det vi vill att det är det som lockar
i omsorgen vi alla i natura har om varandra
du angår mig
jag angår dig
vi angår
helt enkelt varandra
det är så hemskt med alla regler och system när det verkar som om vinst och penningtänk och storvulenhetsprojekteringar helt rubbar den friska normala anständighetsbalansen... och att vi verkar ge vår förvirrade tillåtelse...