Ett par timmar senare vaknade jag av att Anna satt på stolen jämte sängen igen.

- Jag ville bara säga godnatt, viskade hon. Och höra hur du mådde. Jag förstår att du har haft det jobbigt. Hemskt att behöva se det du såg.

- Anna, gav du mig sömnmedel igår? frågade jag

- Ja faktiskt gjorde jag det. Tyckte du behövde det. Du var ju så orolig och yrade om morden i flera timmar. 

Att jag hade yrat mindes jag inte. Men det förklarade ju varför Anna känt till liken före någon annan i gänget.

- Har du det bra med Ellen?

- Ja, hon är underbar. Men hon heter Elisabet, varför kan du aldrig komma ihåg det? Sov gott nu vännen. 

- En sak till Anna. Jag vet ju att du träffade Ella på Bishops Arms när fackeltåget blev inställt och jag hittade Finks kropp. Men vad gjorde du resten av onsdagskvällen? Jag satt ju här i flera timmar och drack vin med Elsa och grabbarna?

- Jag hade ett möte med Pardal. En liten språklektion. Jag har alltid velat lära mig portugisiska. Han kom till Bishops efter att Elisabet hade gått.

- Aha, då förstår jag. Kanske. God natt vännen!

- God natt!